Artiklar om konstnärlig forskning

Creative Thought-Spaces Nested in Ambiguity, 2021 (Tillgänglig i antologin Error, Ambiguity, and Creativity hos Palgrave Macmillan)

Pot Calling the Kettle Black, 2021 (Tillgänglig i antologin Knowing in Performing hos Transcript Publishing)

Art, Research, Empowerment – the Artist as Researcher, 2015 (pdf)
Dance into Articulation, 2013 (pdf)
The Body as an Archive in an Art Laboratory, 2013 (pdf)
On Artistic Research in Sweden 2000-2012, 2012 (pdf)
What's "good" in art? The artistic research dilemma, 2012 (pdf)
Throw the Stones Really Hard at Your Target,
or Rest in Peace, 2009 (pdf)
Det är en ko på isen, 2007 (pdf)
Bland oroliga rastlösa, 2007 (pdf)
Words on Artistic Research, 2005 (pdf)

---

Det är en ko på isen!

Under lång tid har jag verkat för att genom dansen så och utveckla en förtröstan på det i vår kommunikativa förmåga som är och verkar bortom ordet. Nu ska detta både beskrivas, skrivas och sägas. Varför?

För att du ska komma närmre, för att du ska vilja veta mer, för att synliggöra vad som utvecklas i den konstnärliga processen, för att den metod som utvecklas ur denna ska bli synliggjord och för att den teori som utvecklas i arbetet ska få plats. Som konstnär vet jag att jag bär en kunskap om och i mitt verk. Genom att utveckla mitt arbete också som forskning, går jag själv in i en process som både jag och andra kan lära av. Processen dokumenteras och kan, precis som resultatet, kritiseras och reflekteras av en omvärld.

Hur ska jag kunna säga något specifikt om det jag intuitivt vet? Det gäller att lita till tänkandet. Hela vår ”inre värld” möjliggörs av vår förmåga att tänka, fantisera och föreställa oss även det vi aldrig tidigare tänkt, sett eller erfarit. Överenskommet vetande är grunden för våra konventioner. Genom konsten bryter vi upp dem och banar väg för nya. Så måste vi hela tiden vidare.

Medvetandet bygger en mur mellan oss och annat. Tillvarons krav på rationella handlingar och beteenden kräver sin tribut. Det är bara att kämpa på! Vi ser oss omkring och försöker förstå vad som händer, vem andra är, hur andra är… Vi är alla utslängda i ensamhet. Denna ensamhet är vårt hem , en ensamhet som vi gör uthärdlig eller rent av njutbar på skilda sätt. Att finnas till kan vara som en förnimmelse eller ett av medvetandet formulerat problem.

Vår varseblivning av världen och varandra, vår förmåga att bearbeta intryck till handling och utveckling, kräver kreativitet. Kreativitet förutsätter en otillfredsställelse med det som är och en vilja till förändring. Verkligheten ska kritiskt granskas och omskapas, men ifrågasättandet av det som framstår som otillräckligt, måste göras med ett visst mått av självtillit. Kreativiteten dör av bristande tilltro till den egna förmågan. Nyfikenhet, förväntan, känsla och intuition är nödvändiga förutsättningar för överlevnad, liksom för det åtråvärda vi kallar kreativitet. Den individuella förmågan, den enskildes kunskap utvecklas i en tilltro till just detta.

När någon börjar tala om kunskap blir jag därför ofta orolig. Kunskapsbegreppet används ofta som tillhygge för att rättfärdiga både det ena och det andra. Ofta slarvigt uttryckt som något objektivt, som om vederbörande slagit upp ordet i ett uppslagsverk och bredvilligt accepterat dess definition. Det gör inte jag. Jag tvivlar, ifrågasätter och omprövar det ständigt. Ifrågasättandet av det rådande är en förutsättning för utveckling. Kunskap ska prövas, omprövas och tillföras ny näring.

Om du inte redan känner det, vill jag väcka din förväntan på detta ”något”, din lust och din nyfikenhet på de insikter vi kan erövra genom att forska i vår process. Andra kan forska om den. Förlita dig på vår förmåga! De där 1,2% av vår genmassa som skiljer oss från schimpanser gör skillnad. Vi är vår egen största utmaning. Vad är viktigt? Vi ska omforma verkligheten, uttrycka den, få andra engagerade… Hur vet du vad du vet? Vad betyder det att veta?

Vi är alla på väg. Det här är mitt sätt att delge dig mina tankar.