Juli 2015

Att vara både kropp och tanke i ett och samma ögonblick, är att dansa. Att andas för att det är möjligt, är att dansa. Att låta en hand öppnas, är att dansa. Även så när den stängs eller dras undan. Dansen kan överrösta levandets bakgrundsbrus, politikens irrgångar, och få oss att uppfatta så spröda tankar att de krackelerar av ett andetag. Kroppen kan artikulera det tanken inte förmår. Ord fastnar ofta på för hög volym, halvvägs. Rörelsen hörs alltid. Den sinnliga erfarenheten av en kropp i rörelse ger levandets hela komplexitet ett uttryck i dans.

Tillbaka