December 2013

Ofta kritiseras jag för att vara alltför positiv. Hela mitt liv har jag arbetat med att överbrygga negativism och gränsdragningar kring vad som anses vara "möjligt" och accepterat i såväl levandets utmaningar som i de konstnärliga processer jag antar och initierar. Om och om igen får jag höra att det jag åtrår och vill är omöjligt. Om och om igen väljer jag att ifrågasätta det som presenteras som sanningar, grundade på konventioner och traditioner som begränsar och avgränsar både förhållningssätt, metoder och konstnärlig representation.

Det är medvetna och strategiska val som avkrävs oss. Vi måste välja att tackla vad som hänvisas till som verkligheten utifrån en absolut övertygelse om att allt påverkas av de val vi gör i mötet med människa/händelse/objekt över tid. Om vi ser med milda ögon, mjuknar missunnsamhet, tillkortakommanden och även ondska kommer till korta. Det betyder inte att vi inte ser, upplever och erkänner dess existens. Genom att ständigt öva oss i att tänka gott, påverkar vi "den/det/de andra" lika mycket som vi själva påverkas till ett bemötande som i sin tur gör gott.

De val jag gör i det pågående påverkar fortsättningen. Jag ser möjligheter där andra påtalar det omöjliga. Ibland går jag mig förlorad, skriker efter hjälp. Kan någon vara snäll och komma och hjälpa min själ? Ibland går jag vilse, misströstar och hittar inte de tankar som ska hjälpa mig och min kropp genom och vidare. Tänk om mitt hjärta hamnat fel? Men varför skulle det vara bättre att tänka negativt, att bekräfta misslyckanden som meningslösa när de kan vara väg till nya insikter och utveckling? Varför inte hellre se skönhet än skit, även i det som behandlas som skräp?

En positiv hållning i en komplicerad tillvaro kan bara upprätthållas som konstruktiv genom medvetna strategier och övningar. Vi måste öva oss varje dag. Det är en överlevnadsstrategi som kan kritiseras inte bara som alltför positiv utan också som naiv. Kanske måste vi också ta ett steg tillbaka och överväga de val vi gjort för att veta mer om vad dessa val har fört oss till? Själv gör jag det och stiger ur rådbråkandet än mer övertygad.

Kan man då vara alltför positiv? Så länge man inte förblandar positivism med dumhet är risken hanterbar. Och är man inte beredd att riskera något finns inte heller något att vinna. Jag fortsätter göra koreografi och öva. Hur gör du?

Tillbaka