November 2011

Jag har förlorat mitt mänskliga ansikte och förvandlats till häst. Fortfarande ser min kropp ganska mänsklig ut, men ansiktet är definitivt inte längre mänskligt. Kanske har jag alltid varit häst.

När jag var ung trodde jag att jag möjligen skulle bli en fågel. Min identifikation var den av en fågel, men långsamt försköts bilden mot ardennerhållet och nu är jag alltså en häst. Det är inte så roligt. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av hästar.

Den tydliga hästidentiteten har framträtt det senaste året, kanske som ett resultat av rektorsjobbet. Jag drar och sliter tunga lass, sitter ofta fast och jobbar hårt. Det vilda hålls tillbaka och inom. Seldon sliter och ger djupa märken. En del sår. Ibland kommer jag loss och springer fort. Då är jag helt inställd på att vinna. Andra dagar handlar det bara om att gå runt, runt och dra, dra.

Det är en märklig känsla att stå inför en spegelbild jag inte känner igen som min.

Tillbaka