2009-07-30

”Performancevrålande”, vänstervridna konstnärer och Göran Hägglunds okunnighet

Vem är vanlig? Som konstnär har jag aldrig placerat mig i exklusivitet. Det gör andra t.ex. Göran Hägglund som i sitt Almedalstal utpekar konstnärer som andra än vanliga, som de som ser ner på den som är vanlig, på den som arbetar, på den som bildar familj, åker på semester och upprätthåller goda värderingar. Vi konstnärer utpekas som ”de andra” som hotar samhällets fundament (potentiella terrorister?).

Konstnär är den som hävdar sig vara det, men omvärlden tar sig rätt att kritisera, värdera och definiera vem som är det genom den presenterade verksamheten. Den kommunikativa viljan är det som förenar olika konstnärliga genrer och uttryck i vitt skilda praktiker. Konstnärer skriver, sjunger, ljuger, dansar, skapar bilder, bryter ner, bygger upp, bygger hus, flätar hår, skriver musik, flyger… Allt i avsikt att på något sätt nå fram med sitt ”budskap”.

De flesta konstnärer jag känner arbetar hårt, har familj, kämpar med det dagliga, röstar i val, går på föräldramöten och är som folk är mest, men med yrkesval som placerar oss i marginalen. Konstnären finns i skolan, på galleriet, i media, på teatern, på bussen, i verkstaden… Konstnärer har ofta en kvalificerad högskoleutbildning. Många samverkar med kunskapsfält utanför den egna praktiken och arbetar med en kunskapsbildning som kommer samhället till del genom verket, genom interaktion med publik men också genom den teoribildning som genereras av den konstnärliga praktiken.

Att som Göran Hägglund påstå att kristdemokraterna är de som utgör ”verklighetens folk” är en något snäv definition av verklighet och av de ”vanliga” människor som befolkar denna. Det om något är att definiera sig i exklusivitet och ställa oss andra på undantag. I min människosyn delar vi alla en vardag, en verklighet och en vanlighet i individuell exklusivitet.

För att konst ska bli en självklar del vardag och verklighet, krävs en politik som värnar och utvecklar ett kulturellt rum. En politik som inte hänvisas till marknad, nyttoperspektiv - eller idéer om exklusivitet. Politiker borde ha så mycket kunskap att de förmår att utveckla en politik som når sitt mål om konstens tillgänglighet, trovärdighet och angelägenhet och inte raljera om allmänt vänstervridna, parasiterande samhällsförstörare.

Konstnärer utvecklar konst och driver den mot en utvidgning av både de kulturella normer och formella regelverk som samhället omfattar – en viktig utvecklingsfaktor. Bra konst omdefinierar ständigt definitionen av kvalitet. Ingen kommer undan värderingar i termer av bra eller dåligt. De finns på marknaden, i kulturbyråkratin och i utbildnings- och forskningsvärlden. Kvalitetsdiskussionen borgar dessutom för principen armslängds avstånd – den princip som säger att politiken skapar förutsättningar men styr inte innehållet.

Många forskarrön poängterar konstens betydelse i samhällsutvecklingen: som konst, lokaliseringsfaktor, utvecklingsfaktor, för nyskapande arbetsformer osv. Konst utgör en väsentlig faktor i kunskapsutvecklingen och då med särskild betoning på utvecklingen av den mellanmänskliga kommunikativa förmågan men också för t.ex. ett utvecklat näringslivsbegrepp. Det konstnärliga området lämnar viktiga bidrag till kunskapen om hur kreativitet fungerar, hur kreativa miljöer utvecklas och en ökad kunskap om det fantastiska i att vara människa. Kunskapsutveckling är en viktig del av det samhälleliga kapitalet. Konstnärlig verksamhet bidrar starkt till denna Göran Hägglund.

Till skillnad från Göran Hägglund betraktar jag min publik som intelligent (oavsett partifärg) och utgår från att det är medmänniskor med integritet, individualitet och alldeles egna behov med förmåga att interagera med konsten på samma sätt som i andra mellanmänskliga möten. Möjligen då undantaget kristdemokrater…

Konst ska ha en plats som konst i samhället och ses som en god kraft och ett viktigt kunskapsområde i kulturell utveckling. Lite ”performancevrål” då och då skadar inte. Det största hotet mot utveckling av det goda samhället är okunnighet och självgodhet. Så det så!

Efva Lilja
Konstnär, professor och rektor vid Danshögskolan

Göran Hägglunds tal kan läsas i sin helhet på www.kristdemokraterna.se

Tillbaka