2009-04-04

Mitt i natten i Paris. Mitt rum på det hotell som så tjusigt heter Grand Hotel Haussmann ligger på 6 våningen, en våning högre upp än hissen når. Sista trappan är livsfarligt ”vind”. Mitt rum är litet (eller minde) men har ett fönster ut över takåsarna. Nästan alla hus runtomkring är lägre. Ett par duvor håller mig sällskap och staden låter på avstånd. Det är fint.

Jag har varit på Jan Fabres föreställning L’Orgie de la Tolérance på Theatre de la Ville. En fantastisk show, spännande, utmanande, otroligt allvarlig på det sätt som bara det komiska kan bli. Publiken skrattar, vrålar, spontanapplåderar men skrattet fastnar ofta i halsen. Det är en tuff föreställning på alla sätt och vis. Imponeras stort av att allt håller så hög nivå. De medverkande är bra! Det är underbart att se vuxna människor som gör något på allvar. Ytterligheter.

Oförglömliga bilder att leva med: Det ständiga onanerandet och jakten på tillfredställelse. Kvinnornas framfödande av skräpprodukter. Talet om att skära sönder sig med hjälp av papperskanter. Löskukar som näsor eller trädda på gevärskolvar. Kvinnor som tvagar sina händer inför uppgiften att runka av sina män och nogsamt torkar av kletet efter fullgjort uppdrag, förstrött… Jaga, jaga, jaga, köp, köp, köp, fördöm, fördöm, fördöm. Och?

Någon annanstans händer något annat. Staden låter, luktar och pulserar om än något långsammare och mer dämpat på natten.

Tillbaka